Välkommen helg!

Vissa helger är mer efterlängtade än andra. Efter att ha jobbat morgon, middag och kväll i flera dagar, känns det extra skönt med ledig långhelg. 


På måndagkväll smiddes planer tillsammans med resten av Hem och Skolas styrelse, tisdagen tillbringades med heldagsmöte i Tammerfors, efter jobbet på onsdag blev det tre timmars talkoarbete och igår, ytterligare fyra timmars talkoarbete! Snacka om att det är skönt med några lata dagar!


Mellan programpunkterna

Efter en vecka med en massa program och tider att passa, har vi haft en helg med väldigt få måsten. Förra helgen besökte vi Mikaelimarknaden i Kristinestad, igår blev det en tur till strömmingsmarknaden i Kaskö. Solen sken, men vindarna längs kajen var bitande kalla. 

Idag har det kalasats både här och där. Nu tar vi sikte på en ny vecka, igen proppfull med program!  

Hösttankar

Efter att mumsat nystekta plättar och varma smakbitar på marknaden i ett kyligt Kristinestad, fortsatte gårdagskvällen med middag hos vänner. Fågelfät som vi bjöds på smakade oväntat bra.


Vare sig man vill eller inte så klampar hösten in och kylan lurar bakom varje ny morgon. Idag städades det sista av sommaren bort. Studsmattan är nermonterad, sommarblommorna ersatta med ljung och grillen undanplockad. Löven singlar ner och oktober står vid dörren.

En ny tyngdpunkt

Det tog länge innan jag hittade nåt som kunde ersätta zumba. Inte för att jag velat skippa det utan helt enkelt för att det ordnats på dåliga tider eller på annan ort. Men som sagt, nu har jag hittat nåt som är lika kul men ännu tyngre. ”Highway to hell” spelades när vi äntligen kom till strechningsskedet och det var exakt så det kändes, men det känns samtidigt så bra då man avklarat gymträningen och som ledaren sa ”alla lever, så då gick det bra”!

På samma gång kommer jag på mig själv att göra precis som på zumbalektionerna, dvs. tyst sjunga med i de bekanta låtarna som dundrar ut från högtalarna. Precis som om det inte skulle va’ tillräckligt tungt ändå! Textraderna blir ändå lite annorlunda i huvudet jämfört med den verkliga versionen: Pa tu ta, pa tu ta na kaku tu, orka, orka, orka… När I’m TNT, I’m dynamite, dånar, blir min textrad mer i stil med nåt som några emojies säger bättre 😡👿🏋🏼😡😡😈💪🏻👊🏻

Skam den som ger sig, då det visserligen känns otroligt tuuuungt men ändå kul, då känns det både bra och lättare att hantera.

Hektisk höst

Det är ju inte som om jag inte skulle ha något att göra om dagarna. Dagarna efter arbetsresan har varit ordentligt fulla dels med möten och handledning dels med infotillfällen och allmän stress på jobbet. Kvällarna har varit minst lika fyllda, det har varit kurser och tider att passa. Men så länge man trivs och tycker att det är kul, så funkar det att ha fulltecknad kalender.

Efter att ha haft paus några år från Hem & Skola, valde jag nu att gå med igen. Förra omgången var det sekreterarrollen som gällde men den här gången hade jag turen att få bli ordförande. Den ”lediga” dan har idag gått åt till att få ifyllt alla blanketter som styrelseändringen medfört. Ser i alla fall fram emot ordförandeskapet och intressanta möten med ett bra gäng! 

Bestämde mig också för att avsluta arbetsveckan på samma sätt som jag inledde den, nämligen dryga timmen på gymmet. Det är ett rätt bra sätt att börja en ny vecka med energipåfyllning på måndagkväll och sen också starta helgen med ett pass på fredagmorgon. Med en mer eller mindre fullbokad kalender, vissa veckor mer, vissa mindre, så behövs det verkligen tankas energi i olika former.

Precis som starten

Man kunde ju ha trott att hemvägen från Genève inte skulle strula lika mycket som ditfärden. Att man skulle ha tid att ströva omkring på flygfältet i Vanda, kanske till och med äta nåt. Man kunde också utgå från att det skulle bli en nästan lika besvärlig resa som turresan. Det blev nånting däremellan.


I samband med incheckningen fick vi veta att planet var ”lite försenat”. Lite i det här fallet betydde 50 minuter. Då den nya starttiden passerat stod vi ännu stadigt på marken. Cirka en och en halvtimme försenade landade vi i Vanda. Det blev än en gång en språngmarsch genom terminalerna, mellan lugnt gående resenärer och förbi några gater. Tack och lov var vi nära gaten den här gången så löprundan blev inte alltför lång. Planet var det sista för dagen och det visade sig att vi var tio stycken som kommit med samma försenade plan och skulle vidare till Vasa. Lättade rusade vi in i planet som väntat på oss alla. Vi hade inte ens hunnit slå oss ner förrän det meddelades att boardingen var avslutad. Och piloten då, ja hann suckade högt och ljudligt, inte bara en gång, då han i mikrofonen stönade fram att vi var försenade. Sist och slutligen landade vi ca tjugo minuter senare än beräknat men bagaget, ja det har ännu inte kommit fram!

Au revoir Genève

Etiketter

,

Så var konferensen slut för den här gången. Det har varit otroligt bra föreläsningar och det har varit några riktiga bottennapp. Det har varit intressanta möten på engelska, finska och svenska. Jag har diskuterat med kollegor som tillbringar dagarna på Wall Street, med andra som har Alperna ett stenkast ifrån sig, med kollegor som aldrig tidigare besökt Europa och med andra som kan Norden utan och innan. Än en gång tankad med ny inspiration, flera fiffiga idéer och samtidigt en känsla av att vi redan kommit långt och överträffar utvecklingsmässigt många europeiska skolor, åtminstone på vissa områden. 

Då konferensen avslutats blev det en sista sväng till jättefontänen, kall dricka på en terrass tillsammans med en österrikisk kollega, en promenad genom designkvarteren med butiker för bland annat Louis Vuitton, Dior och Rolex och förbi raderna av blänkande och stora Mercedes, Audi, Porche, Ferrari, Maserati, den ena bilen finare och dyrare än den andra. En sväng via en affär med leksaker visade också på standarden här i stan, på hyllorna fanns visserligen till viss del ”normalt” lego men det som ändå låg i blickfånget, var förstås Lego Bugatti – det ska börjas i tid! Inte ens 400€ skulle ha räckt till lyxförpackningen! 

Under veckan som gått har jag fått användning för några enkla franska fraser, uppfriskat kunskaperna i tyska och rört mig i en verkligt internationell stad, tillbringat dagarna med mer än 5700 andra konferensdeltagare och njutit av goda middagar tillsammans med närmsta kollegorna. Nästa års konferens lockar inte på samma sätt då den kommer att hållas på hemmamark, men den blir säkert intressant den med.

Som i en schweizisk saga

Etiketter

,

Jag har hunnit bli van med att de utländska hotell jag övernattar på under mina arbetsresor, alltid är lite besynnerliga på ett eller annat sätt. Om det inte är nödutgången som gått genom mitt rum, så har toalettdörr saknats eller så har det varit noll utsikt eftersom rummet saknat fönster eller haft en tegelvägg rakt utanför. Det har också varit kravaller och tårgas utanför ett visst hotell, det har varit rosa och guldfärgade skyltdockor i korridorerna och det har varit hotell som man varit tvungen att gå igenom en mataffär för att komma till receptionen. Så man kan säga att jag lärt mig att inte lägga ribban så högt vad gäller arbetsresornas hotell, inte ha för höga förväntningar. Men, plötsligt händer det, plötsligt svänger det. Det här hotellet kan jag inte alls klaga på.


Rummet är stort, fräscht, modernt och snyggt. Mitt rum ligger på högsta våningen, med inte bara utsikt utan också en stor, bekväm bänk istället för fönsterkarm. Här kan man, ifall man nångång skulle ha tid, sitta och se ut över gatan och spårvagnarna utanför. Dessutom är det som att befinna sig i en saga. Alla våningar har ett eget tema. I mitt rum är två av väggarna fulla med drakar, slott, prinsessor och en och annan häst – allt i svart och vitt. Utrymmet, på alla våningar, utanför hissen har också olika typer av figurer. Också frukosten är bra här och känslan som slår en är att man precis befinner sig tillsammans med Alice i hennes underland.


Till och med utsidan av hotellet är speciellt. Och graffitimålningen och figurerna strax intill, kunde inte ha passat bättre.

Från morgon till kväll

Etiketter

,

Idag körde konferensen igång på riktigt.


Det blev en dag med föreläsningar och sessioner och så förstås en öppningsceremoni. I år var det Sally Kohn som stod för de inledande och tankeväckande orden.

Kännetecknande för de här dagarna är väskorna som alla bär omkring på, men de som syntes allra bäst idag var nog de som ståtade på höga styltor.

Strax innan klockan fem var sessionerna och alla möten avklarade och arbetsdagen kunde avslutas. Solen sken och också idag var det kring 30 grader. Vi passade på att turista lite i stan. Vi hoppade av den totalt proppfulla bussen och vandrade omkring utanför FN:s huvudkontor och fascinerades på samma gång av den enorma stolen ”Broken Chair”.

Är man i Genève måste man förstås se en av världens största fontäner.


Och eftersom vi från hotellet fått ett kort som bjöd på fri transport, inte bara med buss, spårvagn och tåg utan också med vissa utvalda båtar, så blev det en kort båttur tvärsöver sjön.

Sen gick vi, gata upp och gata ner, uppför branta backar, förbi designaffärer och lyxhotell, på kullerstenar, utanför gamla kyrkor, förbi extremt dyra bilar och diverse gatuförsäljare. Slutligen kunde vi pusta ut och avsluta kvällen med en japansk middag.

Imorgon väntar fler sessioner och mer möten och diskussioner.