Det senaste inlägget känns bara ironiskt och skrattretande. Efter gårdagens frontalkrock känns allt annat fjuttigt och bagatellartat. Helst skulle jag bespara bloggen från elände och bara fokusera på fina stunder, men eftersom jag igår befann mig på fel plats vid totalt fel tidpunkt så åker känslorna berg-och dalbana. Å andra sidan, efter det som hände, att ens kunna skriva det här, stå och gå och faktiskt vara hemma med familjen är ju positivt så det förslår. Så tacksam för all omtanke som vänner, familj och arbetskamrater visat ♥️ Nu fokusera på att se det fina i det lilla!

Annonser