Efter måndagens olycka lyckades jag igår ta ett litet men viktigt steg, i tre omgångar tvingade jag mig själv att igen sätta mig vid ratten. Klappar mig själv på axeln efter att ha vågat, om inga långa sträckor så i alla fall några kilometer. Positivt tänkande!

Idag har jag varit nöjd med att få jobba hemifrån och inte varit tvungen att ge mig ut i ovädret annat än för en promenad. De några dagar gamla snöfigurerna har kikat in genom fönstret och hållit mig sällskap.