Ett kort är ett kort men kommer inte med folkvett

Ett kort är ett kort men kommer inte med folkvett

Jag har skrivit om det tidigare, i ett helt annat sammanhang och i ett annat forum, men vissa saker tåls att upprepa. Av olika orsaker undrar jag ibland hur många bilister som fått sitt körkort i ett flingpaket, ibland känns det som om det är oerhört många som grävt tillräckligt djupt i ett paket med corn flakes och lyckats dra upp ett körkort, alternativt snurrat på ett lyckohjul på ett nöjesfält och haft turen att vinna det åtråvärda kortet. Idag var en sån dag då vägarna var fulla med dessa chaufförer, den ena värre än den andra och dessutom i ökad grad av idioti.


Bilen på bilden har inget med inlägget att göra.

Nr 1 var i efterhand den klart ”bästa” av dem alla. Jag blev tvungen att stanna i en korsning som andra i raden och där fick jag vänta och vänta och vänta och, ja, ni fattar. Efter att den ena uppenbara luckan efter den andra uppenbarat sig, började det hela bli riktigt irriterande då bilen framför vägrade svänga ut. Så där stod vi. Till sist var hela korsningen blockerad då ingen slapp vare sig fram eller bak och då, äntligen, kunde vi på nåt konstigt sätt ta oss ut.

Mindre än en kilometer framåt väntade nr 2. Den här gången en traktorförare, jodå corn flakes-förarna kör alla typer av fordon… Att på asfalterad 40-väg köra bakom en traktor är inte i sig ett problem, men att köra bakom en traktor som lyckas hitta vartenda sandkorn som finns i vägkanten, är ingen höjdare. Trots att det blev att förlänga avståndet rejält till traktorn, yrde sanden värre än i Sahara. Att göra en omkörning var inte ens möjligt. Det var liksom bara att bita ihop och i sakta mak orientera sig framåt genom sandyran och hoppas på att ”dimman” skulle lätta.

Av bara farten gick det sen att köra normalt i en lång sträcka, men sen, ca 10 km hemifrån dök nr 3 och följande knäppgök upp. Den här gången var visserligen både chaufför och fordon försvunna, men spåren av hen syntes tydligt. Med jämna och ojämna mellanrum låg plankbitar strödda i körfältet. Som om det inte räckte med att det fanns både kortare, längre, tunnare och tjockare plankor över vägen, en del hade dessutom spikar i sig som pekade rakt upp. Slalom brukar man köra i snöiga backar med skidor på, inte i en bil på en bar sommarväg! Att vägen hitåt är dålig, det är bekant, men att den dessutom leker spikmatta är riktigt illa.

Man kunde ju tro att det skulle ha räckt med dårfinkar för dagen, men som ni minns så var det här en dag där nivån på galenskap bara blev värre och den fjärde och sista tog verkligen priset. Bara en liten bit innan den egna infarten, mötte jag en bil, observera att jag MÖTTE en bil. En chaufför som roade sig med att köra på fel sida av vägen. Eftersom jag sedan tidigare har mycket dålig erfarenhet av folk som inte kan hålla sig på egen sida av vägen, hann jag fundera på om det faktiskt igen var dags för en ny bil. Tack och lov vaknade chauffören till i någorlunda god tid och kunde göra en mycket hastig rattrörelse för att sen befinna sig där han borde ha varit från början. Å andra sidan borde han ju inte ha befunnit sig i en bil överhuvudtaget, men slutet gott, allting gott. Men fortsättningsvis är jag av den åsikten att alla de som vunnit sina körkort på lyckohjul (vilket tycks vara oerhört många, och då har jag inte ens nämnt de riktiga knäppgökarna som är verkliga trafikfaror på våra vägar), de borde hålla sig till radiobilarna på nöjesfält!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s